Aldactone innehåller spironolakton, ett kaliumsparande diuretikum som blockerar aldosteronreceptorn. Genom att hämma aldosteron minskar återupptaget av natrium och vatten i njurarna, vilket leder till ökad urinmängd och minskad vätskeansamling, samtidigt som kalium sparas. Denna verkningsmekanism ger effekt vid flera tillstånd där aldosteron är förhöjt eller där vätskeretention orsakar symtom.
Vanligast används Aldactone som tillägg vid hjärtsvikt med nedsatt ejektionsfraktion, där det minskar sjukhusinläggningar och förbättrar symtom när det kombineras med standardbehandling. Det ordineras även vid levercirros med ascites för att kontrollera vätskeansamling, ofta tillsammans med loopdiuretika. Vid resistent hypertoni kan spironolakton i låga till måttliga doser sänka blodtrycket effektivt när annan terapi inte räcker.
Aldactone används också vid primär hyperaldosteronism, både diagnostiskt (korttidsbehandling) och som långsiktig terapi när kirurgi inte är möjlig eller lämplig. Off-label kan spironolakton hjälpa vid hormonell akne och hirsutism hos kvinnor genom att dämpa androgena effekter i talgkörtlar och hårsäckar. Dessa användningar kräver noggrann individuell bedömning, särskilt med hänsyn till graviditetsplaner och preventivmedel.
Doseringen av Aldactone är individuell och styrs av indikation, njurfunktion, kaliumvärden och samtidig läkemedelsbehandling. Vid hjärtsvikt startar man ofta med 12,5–25 mg dagligen, med titrering till 25–50 mg beroende på tolerans och kalium. Vid levercirros med ascites kan doser på 100–200 mg per dag förekomma, ibland i kombination med furosemid för att balansera kalium. Vid resistent hypertoni används vanligen 12,5–50 mg dagligen som tillägg till befintlig blodtrycksbehandling.
Vid primär hyperaldosteronism varierar doserna brett (till exempel 100–400 mg per dag) beroende på mål och respons, och styrs tätt med laboratorieuppföljning. För hormonell akne eller hirsutism hos kvinnor kan 25–100 mg dagligen vara tillräckligt; ibland används upp till 200 mg, men alltid under medicinsk övervakning med beaktande av biverkningar och behov av säkert preventivmedel.
Ta tabletterna vid samma tid varje dag, helst tillsammans med mat för att minska magbesvär. Krossa eller dela inte depottabletter om sådana förskrivs. Undvik kaliumrika kosttillskott och saltersättningar som innehåller kaliumklorid, eftersom hyperkalemi kan uppstå. Drick enligt törst och råd från vårdgivare, särskilt om du behandlas för hjärtsvikt eller levercirros där vätskebalans är känslig.
Regelbunden provtagning är central: blodtryck, njurfunktionsprover (kreatinin, eGFR) och elektrolyter (särskilt kalium och natrium) kontrolleras före start, 1–2 veckor efter dosändring och periodiskt därefter. Avvik inte från ordinerad dos och sluta inte tvärt utan att tala med din läkare, då symtom på vätskeretention eller blodtrycksstegring kan återkomma.
Hyperkalemi är den mest betydelsefulla risken med Aldactone. Risken ökar vid nedsatt njurfunktion, hög ålder, diabetes, samtidig användning av ACE-hämmare, ARB, aliskiren, kaliumtillskott eller läkemedel som trimetoprim. Varningssymtom kan vara muskelsvaghet, domningar, oregelbunden hjärtrytm eller bradykardi. Kontakta vården vid sådana symtom eller om provsvar visar förhöjt kalium.
Hormonella och endokrina effekter förekommer, eftersom spironolakton påverkar androgen- och progesteronreceptorer. Gynekomasti, minskad libido och menstruationsrubbningar kan uppstå och är oftast dosberoende. Kvinnor i fertil ålder bör använda säkert preventivmedel under behandling och diskutera graviditetsplaner, eftersom användning under graviditet generellt bör undvikas om inte nyttan klart överväger riskerna.
Vid leversjukdom kan vätskebalans, natrium och kalium skifta snabbt. Noggrann monitorering behövs för att undvika hypovolemi, hyponatremi och encefalopati. Äldre patienter och de med låg kroppsvikt kan vara känsligare för blodtrycksfall och elektrolytrubbningar; starta därför lågt och titrera varsamt enligt läkarordination.
Undvik överdrivet intag av kaliumrika livsmedel om din vårdgivare rekommenderat restriktion, och var försiktig med NSAID-preparat som kan försämra njurgenomblödningen. Yrsel och trötthet kan förekomma i början av behandlingen; var försiktig med bilkörning och maskiner tills du vet hur du reagerar.
Aldactone ska inte användas vid hyperkalemi, Addison’s sjukdom, anuri, akut njursvikt eller svårt nedsatt njurfunktion där kaliumretention är sannolik. Överkänslighet mot spironolakton eller något hjälpämne är en kontraindikation. Samtidig behandling med eplerenon bör undvikas eftersom risken för hyperkalemi blir betydande utan tydlig terapeutisk vinst.
Försiktighet krävs vid graviditet och amning; risk–nytta måste bedömas individuellt. Vid svår hyponatremi, metabol acidos eller uttalad dehydrering kan annan behandling vara lämpligare tills balansen stabiliseras. Diskutera alltid din sjukdomsbild och läkemedelslista med vården innan start.
Vanliga biverkningar inkluderar hyperkalemi, lätt illamående, magkatarr, diarré eller förstoppning, yrsel, huvudvärk och trötthet. Vätskedrivande effekt kan ge ökad urinmängd, särskilt initialt. Blodtrycksfall kan orsaka svindel vid uppresning; res dig långsamt och rapportera ihållande symtom till vården.
Endokrina biverkningar kan omfatta gynekomasti hos män, minskad libido, erektil dysfunktion, menstruationsrubbningar, bröstspänning eller förändrad röst. Dessa är ofta dosrelaterade och kan delvis reverseras efter dosreduktion eller utsättning. Hudutslag, klåda och fotosensitivitet kan förekomma; sök vård vid svår reaktion.
Elektrolytrubbningar utöver hyperkalemi, såsom hyponatremi, kan ge huvudvärk, förvirring, muskelkramper eller illamående. Sällsynta men allvarliga reaktioner kan inkludera svår hyperkalemi med arytmier, leverspåverkan, agranulocytos eller allvarliga hudreaktioner. Snabb medicinsk bedömning krävs vid hjärtklappning, bröstsmärta, uttalad muskelsvaghet, svår kräkning eller tecken på allergisk reaktion som svullnad och andningsbesvär.
Berätta för din läkare om samtliga biverkningar du upplever. Ofta kan justering av dos, ändrad tidpunkt för intag eller optimering av samtidig terapi förbättra toleransen utan att effekten går förlorad.
Kombination med ACE-hämmare, ARB eller aliskiren kan öka risken för hyperkalemi och njurfunktionsförsämring. Samtidig användning kan vara motiverad vid hjärtsvikt eller hypertoni, men kräver täta kontroller av kalium och kreatinin. Kaliumtillskott, kaliuminnehållande saltersättningar, heparin/LMH och vissa immunosuppressiva (till exempel cyklosporin, takrolimus) förstärker också risken för förhöjt kalium.
NSAID, inklusive ibuprofen och naproxen, kan minska den diuretiska effekten och försämra njurfunktionen, särskilt hos äldre eller dehydrerade. Undvik regelbunden höganvändning av NSAID utan läkares kännedom. Trimetoprim–sulfametoxazol kan ge uttalad hyperkalemi i kombination med spironolakton; alternativ antibiotika bör övervägas när så är möjligt.
Spironolakton kan påverka digoxin-nivåer och vissa laboratorieanalyser; informera laboratoriet och vården om din medicinering. Litium kan få förhöjda nivåer och ökad toxicitetsrisk med diuretika; kombinationen kräver strikt monitorering eller bör undvikas. Samtidig behandling med andra blodtryckssänkande medel kan ge additiv hypotension, vilket motiverar gradvis titrering.
Alkohol kan förstärka blodtryckssänkning och yrsel. Växtbaserade produkter med kalium eller lakrits i höga doser kan påverka elektrolytbalansen. Delge alltid vården hela din läkemedels- och kosttillskottslista för att bedöma interaktionsrisker innan start.
Om du glömmer en dos, ta den så snart du kommer ihåg det. Om det nästan är dags för nästa dos, hoppa över den missade dosen och återgå till ordinarie schema. Ta inte dubbel dos för att kompensera. Kontakta vården vid upprepade missade doser om du behandlas för hjärtsvikt eller ascites där jämn effekt är viktig.
Symtom på överdos kan omfatta dåsighet, illamående, kräkning, yrsel, förvirring, lågt blodtryck och tecken på hyperkalemi såsom muskelsvaghet eller arytmier. Sök omedelbart akutvård vid misstänkt överdos och ta med läkemedelsförpackningen. Framkalla inte kräkning utan medicinsk rådgivning.
Behandling på sjukhus kan innefatta hjärtövervakning, korrigering av elektrolyter och stödjande åtgärder. Hyperkalemi kan behandlas med intravenöst kalcium, insulin–glukos, beta-agonist, natriumbikarbonat och loopdiuretika efter läkarbedömning. Dialys kan hjälpa mot svår hyperkalemi vid nedsatt njurfunktion, men avlägsnar inte spironolakton effektivt.
Förvara Aldactone i rumstemperatur, skyddat från fukt och direkt solljus, i originalförpackning och utom syn- och räckhåll för barn och husdjur. Använd inte läkemedlet efter utgångsdatum och lämna in överblivna tabletter till apotek för säker destruktion. Följ särskilda förvaringsanvisningar på etiketten om sådana finns.
I Sverige är Aldactone receptbelagt. Det innebär att ett giltigt recept från legitimerad förskrivare normalt krävs för att hämta ut läkemedlet på apotek. Syftet är att skydda patienten genom korrekt indikation, rätt dosering och säker uppföljning av njurfunktion och elektrolyter. Självmedicinering eller införsel från oseriösa källor medför betydande risker.
Kohlmetz Apotek erbjuder för närvarande i Sverige en laglig och strukturerad lösning för att köpa Aldactone utan recept i förväg från egen läkare. Tjänsten bygger på en digital medicinsk bedömning där legitimerad vårdpersonal går igenom hälsodeklaration, läkemedelslista och eventuella provsvar. Vid medicinsk indikation kan ett e‑recept utfärdas inom samma flöde, följt av säker expediering, rådgivning och diskret leverans. Det är alltså inte ett kringgående av receptkravet, utan en integrerad vårdprocess som uppfyller gällande svensk lagstiftning och patientsäkerhetskrav.
Tjänsten är för närvarande tillgänglig enbart i Sverige. Identitetskontroll, journalföring och uppföljning ingår, och du kan få hjälp med provtagning vid behov. Kontakta alltid vårdpersonal vid nya eller förvärrade symtom, och använd inte Aldactone om du inte har fått det ordinerat inom denna strukturerade process. På så sätt kombineras tillgänglighet och bekvämlighet med säker, evidensbaserad behandling.
Aldactone är varumärket för spironolakton, ett kaliumsparande diuretikum som blockerar aldosteronreceptorn; det gör att kroppen utsöndrar natrium och vatten men sparar kalium, vilket sänker blodtrycket och minskar vätskeansamling och belastning på hjärtat.
Det används vid hjärtsvikt, resistent högt blodtryck, ödem/ascites vid levercirros eller nefrotiskt syndrom samt vid primär hyperaldosteronism; det används ibland off-label vid akne, hirsutism och PCOS-relaterad hyperandrogenism.
Diuresen ökar ofta inom 2–3 dagar, men full blodtrycks- och hjärtsviktsnytta kan ta 2–4 veckor eftersom verkan sker via genreglering efter blockad av aldosteronreceptorn.
Dosen anpassas individuellt, ofta 25–100 mg dagligen (ibland mer vid hyperaldosteronism), tas helst på samma tid varje dag och gärna med mat för att minska magbesvär; följ alltid ordinationen från din läkare.
Vanliga biverkningar är förhöjt kalium (hyperkalemi), yrsel, trötthet, magbesvär, hudutslag samt hormonella effekter som bröstömhet/gynekomasti, menstruationsrubbningar och minskad libido.
Ta inte spironolakton vid anuri, akut eller svår njursvikt, redan förhöjt kalium, Addison’s sjukdom eller överkänslighet mot läkemedlet; var försiktig vid leversjukdom, hög ålder och diabetes.
ACE‑hämmare, ARB, kaliumtillskott, kaliumsparande diuretika, heparin/LMH, NSAID och trimetoprim ökar risken för hyperkalemi; litium- och digoxineffekter kan påverkas; undvik kombinationer utan tät provkontroll.
Ja, kontroll av kalium, natrium och kreatinin/eGFR behövs före start, 1–2 veckor efter dosändring och därefter regelbundet (t.ex. var 3–6:e månad), oftare vid nedsatt njurfunktion eller vid interaktioner.
Under graviditet bör spironolakton undvikas på grund av antiandrogen effekt som kan påverka fostrets könsutveckling; vid amning passerar små mängder i mjölk och användning kräver individuell nytta‑risk‑bedömning.
Spironolakton har antiandrogena effekter som kan ge gynekomasti hos män och menstruationsförändringar hos kvinnor; förändringarna är oftast reversibla efter dosreduktion eller utsättning.
Det minskar vätskeansamling och kan ge en snabb viktminskning av vatten, men är inte ett bantningsläkemedel; långsiktig vikt påverkas främst av kost, aktivitet och grundsjukdom.
Ta den missade dosen när du kommer ihåg det om det inte snart är dags för nästa; dubbla inte dosen; vid överdos eller symtom på hyperkalemi (muskelsvaghet, hjärtklappning) ska du omedelbart kontakta sjukvård.
Båda blockerar aldosteronreceptorn, men eplerenon är mer selektivt och ger färre hormonella biverkningar; spironolakton är oftast billigare och kan tas en gång dagligen, medan eplerenon ofta doseras två gånger dagligen.
Spironolakton blockerar aldosteronreceptorn (MR‑antagonist), medan amilorid hämmar epiteliala natriumkanaler (ENaC) i distala nefronet; amilorid saknar antiandrogena effekter men är inte förstahandsval vid hyperaldosteronism.
Triamteren blockerar ENaC likt amilorid och används ofta i kombination med tiazider; spironolakton har starkare evidens vid hjärtsvikt och hyperaldosteronism; triamteren kan i sällsynta fall ge kristalluri/njurstensproblematik.
Ja, eplerenons högre selektivitet mot mineralkortikoidreceptorn ger betydligt lägre risk för gynekomasti och sexuella biverkningar jämfört med spironolakton.
Spironolakton är ofta förstahandsval på grund av stark effekt och kostnadseffektivitet; eplerenon är ett bra alternativ om hormonella biverkningar begränsar spironolakton.
Amilorid kan användas som tillägg för att motverka hypokalemi men har inte samma dokumenterade överlevnadsfördelar som spironolakton vid hjärtsvikt; därför föredras spironolakton eller eplerenon.
Alla kan ge hyperkalemi, särskilt vid nedsatt njurfunktion, diabetes eller samtidig ACE‑hämmare/ARB/NSAID; risken påverkas mer av njurfunktion och dos än av valet mellan dessa kaliumsparare.
Ja, eplerenon har kortare halveringstid och doseras ofta två gånger dagligen, medan spironolakton ofta kan ges som engångsdos; dosregimen individualiseras efter effekt och tolerans.
Eplerenon metaboliseras via CYP3A4 och interagerar med starka CYP3A4‑hämmare/inducerare; spironolakton kan påverka digoxinnivåer; båda ökar risken för hyperkalemi i kombination med kaliumhöjande läkemedel.
Nej, spironolaktons antiandrogena effekt gör det mer effektivt för akne/hirsutism off‑label; eplerenon har svagare antiandrogen effekt och amilorid/triamteren används inte för dessa tillstånd.
Ja, spironolakton är standardbehandling i kombination med loopdiuretika vid cirrotisk ascites; amilorid kan användas om gynekomasti uppstår, medan evidensen för eplerenon är mer begränsad i detta sammanhang.
Generiskt spironolakton är vanligtvis betydligt billigare än eplerenon, vilket gör det mer kostnadseffektivt när båda är kliniskt lämpliga val.
Spironolakton har stark evidens som tillägg vid resistent hypertoni; amilorid är ett alternativ om spironolakton inte tolereras, men förstahandsvalet är oftast spironolakton.
Blodprovskontrollerna (kalium och kreatinin/eGFR) är likartade och bör vara täta efter insättning och dosändring för båda, men eplerenon kräver extra uppmärksamhet vid CYP3A4‑interaktioner.
